Idag var det varmt och härligt väder så då blev det en tur till sjön. Både Sally och Malva gillar att bada, Sally vill hämta kottar i vattnet något som Malva inte tycker är lika fantastiskt. Däremot går hon gärna i om någon annan badar. Blev många roliga bilder ”in action” på dem båda 🙂 På land leker Malva gärna med kottar.
Malva har blivit så stor! 5 månader på onsdag.
Först fick Malva ett smaskigt renben. Sally åt lammben men glömde fota henne.
När vi skaffade Sally var hon den första valpen jag skulle uppfostra och lära allt om livet. Någon som inte visade sig vara helt lätt. Sally var dessutom lite osäker redan som valp och jag visste inte allt hur man skulle hantera sådant. Jag lät henne hälsa på hundar på promenader vilket kan ha varit en stor orsak till att hon senare började göra utfall, för hon ville egentligen inte hälsa. Men jag trodde det var så man skulle göra. Jag körde också med gammal förlegad träning som bygger på att bestraffa hunden när den gör fel. De var inte så att jag var gjorde det i tid och otid, för det allra mesta tränade jag belöningsbaserat, men någon gång tog jag henne i nackskinnet eller röt till. Det skulle jag aldrig göra idag och skäms över att jag gjort.
Nu har jag sedan flera år tillbaka gått över till att helt och håller köra med positiva metoder, att belöna när hunden gör rätt och ignorera eller avleda när den gör något oönskat. Det känns så mycket bättre och man får en gladare hund som älskar att vara sin matte till lags. Jag tycker det är synd att det fortfarande fokuseras så mycket på att bestraffa hunden när det finns massor med studier som visar att hunden lyder bättre och blir gladare och lugnare av positiv träning.
Och nu när vi skaffade Malva fick jag en möjlighet att från början göra rätt vad gäller hundmöten, Malva får (precis som Sally inte heller gör längre) aldrig hälsa på en hund på promenad i koppel. Jag tycker det är en helt onödig situation som kan stressa och inte gör något gott för hunden. Det är jättemånga som har problem med att hunden gör utfall och skäller vid hundmöten, det gäller inte bara osäkra hundar. Hundar som alltid fått hälsa på hundar på promenaden sedan den var valp kan börja göra utfall i ren frustration om den inte får hälsa. Jag har även börjat träna skvallerträning med Malva, lite smått bara för att hon ska hålla sig lugn vid hundmöten, eller så får hon sitta ner när en hund går förbi. Och istället får hon bara träffa snälla hundar när hon är lös och själv ta initiativ till att hälsa.
Med Malva kan jag fokusera på att förebygga istället för att träna bort beteenden som redan uppstått, eftersom jag nu vet hur jag ska göra.
Sally är snart 6 år och är osäker på främmande hundar och det visar sig oftast som aggression. Hon har gjort väldiga utfall mot andra hundar, skällt, om hon varit lös så har det hänt att hon sprungit fram till hundar och sprungit runt dem och skällt som en galning. Hon har huggit efter hundar som varit för närgångna (inte bitit).
Hon var redan som valp osäker och då det var min första hund visste jag inte hur jag skulle hantera det. Har istället fått jobba skitmycket i efterhand då problemet inte gick att ignorera längre. Har läst massvis med böcker och testat olika metoder som just då kanske inte såg ut att leda någonstans men som i det stora hela hjälpt till.
Nu känner jag dock att vi äntligen har kommit någonstans. Skvallerträning, att träna med hundar i grupp, aldrig någonsin behöva hälsa på en hund i koppel utan alltid när en ny hund introduceras är hon lös och får ta eget initiativ till att gå fram. Vi har suttit på hundträningar och bara tittat på de andra hundarna, hon har fått lära sig att acceptera att de kommer inte springa fram till henne bara för att de rör sig och hoppar. Alla hundar som inte varit stilla har hon uppfattat som oberäkneliga som när som helst ska attackera. Det har gått otroligt långsamt och jag har många gånger undrat om jag gör rätt. Men något som jag alltid hållit fast vid är att alltid berömma framsteg, hur små de än är. Och det fungerar, även om det går långsamt. Idag kan jag titta tillbaka på hur hon var när hon var yngre och inse att hon inte alls är lika uppe i varv längre, att hon inte blir galen så fort det kommer en hund förbi. Jag har också själv fått jobba med att omvandla mina känslor till mer neutrala som gör att hon inte blir påverkad av dem. Jag har blivit jättestressad när det kommit en hund då jag vetat att snart börjar hon skälla, men det påverkar ju såklart henne och gör inte det bättre för någon av oss.
För några dagar sedan blev hon jagad av en hund på promenaden och hon blev ju såklart livrädd och jag tänkte att nu är det kört, allt arbete är bortkastat. Men jag och ägaren bestämde att hon skulle få träffa hunden under kontrollerade former direkt efter då hunden var snäll men bara busig. Hon fick vara lös, gå så långt bort från hunden hon ville och den satt eller låg ner. Hon fick massa godis och jag flyttade mig sakta närmare hunden men hon fick välja själv. Tillslut hade hon slutat skälla och gick till och med fram och luktade på hunden lite försiktigt.
Hon skäller inte som en galning på promenader längre, när vi är i skogen och hon går lös och det kommer en hund så kallar jag in henne och sitter och klappar henne tills den gått förbi. I höst ska vi kanske på en agilitytävling, hon är otroligt duktig på agility och jag har alltid velat tävla men inte vågat pga att hon är som hon är, men nu känns det som att vi kommit så pass långt att hon nog skulle klara av en tävling. Så hon har blivit bättre, men det har varit nästan sex år med mycket träning och jag tror inte hon någonsin kommer bli helt bra. Men det spelar ingen roll, så länge hon är trygg och kan lita på mig i alla situationer så gör det inget om hon inte kan hälsa på vem som helst. Och jag har fått acceptera att hon inte riktigt blev som jag ville, jag hade förväntat mig en hund som bara kunde umgås med allt och alla utan problem, och som jag fått jobba med så saker jag aldrig ens tänkt tanken på. Men hon är ju ändå världens finaste och bästa hund, även om jag alltid måste vara steget före henne.
Här kommer lite fina bilder jag tagit på hundarna senaste tiden!
Här var Malva exakt 14 veckor. Hon tycker kameror är väldigt intressanta och vill helst vara så nära som möjligt ;)¨
Här var i söndags när hon blev 15 veckor, bland äppelblom!
Ekologiskt kalkonben var inte fel det.
Tyckte inte Sally heller som knaprade i sig resten av benet.
Sally undrar vart jag har gömt godiset 😉
Med sommaren kommer inte bara ljusare kvällar, skönt badväder och att kunna busa i den gröna gräset.
Det kommer också fästingar. Sally har redan haft en fästing och de båda har haft fästingar som krupit i pälsen.
Jag är starkt emot alla typer av fästingskydd som innehåller gifter men samtidigt vill jag såklart minimera så långt som möjligt att de får fästingar.
Förra sommaren hade Sally bärnstenshalsband som fungerar genom att det avger en svag elektriskt spänning som är tillräcklig för att hålla fästingarna på avstånd. Det funkade faktiskt över förväntan, hon fick få fästingar och då alltid i samband med bad eftersom halsbandet inte fungerar när pälsen är blöt.
Jag hade tänkt sätta bärnstenshalsband på båda men eftersom Malva inte är färdigväxt blir det svårt att måttbeställa ett halsband. Och Sallys har vi haft lite problem med, Malva älskar nämligen att bita i det när de leker och detta halsband ska ju gärna hålla i många år. Så vi får helt enkelt vänta med bärnstenshalsband till nästan sommar, förhoppningsvis har då även fröken biter-på-allting lugnat sig och låter halsbanden vara ifred.
Då kom funderingen upp över vad vi ska använda istället denna sommar. Det finns flera olika sorter av naturliga fästingskydd, bland annat kan man koka upp lite vatten med örter och spraya på hundarna, ge MSM, Fixodida m.m. Men jag har bestämt mig för att prova att ge tillskott av b-vitamin.
Jag har hört många som är supernöjda med b-vitamin, att hunden inte fått några fästingar alls knappt. Vad exakt det är som gör att fästingar inte gillar hundar som äter mycket b-vitamin vet jag inte, men hursomhelst är det ju bra att det fungerar.
B-vitamin är dessutom vattenlöslig och kan därför inte överdoseras som med fettlösliga vitaminer. Det är dessutom inte speciellt dyrt, speciellt om man köper b-vitamin som säljs för hästar.
Så det ska införskaffas snarast, ska bli intressant att se hur det fungerar på Sally och Malva.
Igår var vi ute på 2 timmar lång tur i skogen uppför ett litet berg med fin utsikt.
Sally var superglad som hon alltid är i skogen och susade fram över stock och sten.
Malva var väldigt duktig på att hänga med men fick så klart även bli buren när hon kände för det.
Sally är otroligt duktig på att gå lös, vi har tränat mycket på skvallerträning av vilt och numera kommer hon på inkallning även om ett rådjur nästan springer framför nosen på henne. Just idag var det dock ganska lugn i skogen på den fronten, de brukar smyga fram i skymningen. Malva blir bättre och bättre på följsamhet, hon kunde vara lite väl självständig i början trots att hon bara är en valp men tack vare att Sally är så duktig så insåg hon snabbt att det är matte man ska hålla koll på.
En något suddig bild men samtidigt så tycker jag den ser så härlig ut när de röjer fram i skogen.
Igår fick de även en varsin lammnacke att tugga på, en favorit. Sally äter upp benet medan Malva ännu inte klarar av det men det håller henne sysselsatt länge med att gnaga bort köttet.
havanaisbus 